söndag 25 september 2011

Efter en lååång tid utan någon större lust eller inspiration att göra egna inlägg på bloggen har jag äntligen känt suget igen. Kanske var det denna helt underbara hösthelg, vi precis kommit hem ifrån, som inspirerat mig att lattja med tangentbordet igen.
Helgen som gått tillbringade vi tillsammans med vänner och husvagnar på Skäralids camping. Som vanligt hade vi några mycket trevliga dagar tillsammans i en härlig natur och miljö. Visst är det fantastiskt att umgås med vänner där man hela tiden får en massa imput och fantastisk energi!
Dessa två härliga människor har vi de senaste dryga 30!!! åren haft underbara trevliga stunder tillsammans med. Spontana helgträffar, längre resor, kortare helgtrippar, inte så långt hemifrån, väldigt långt hemifrån, utflykter till alla möjliga platser, inspirerande besök i härliga trädgårdar, kreativa loppisbesök - och många, långa kvällar med prat, prat, prat --- och rafflande kortspelsomgångar.
Tack, raringar, för ännu en kulig helg!

Miljön runt Skäralid och Söderåsens sluttningar är fantastisk vacker och speciellt nu när färgerna antar höstiga toner. Vi promenerade längst en vindlande bäck i trolsk natur med massor av sten och ännu mer mossa. Det är häftigt att studera naturen, ibland kan man fantisera ihop de mest otroliga miljöer - åtminstone om man har så livlig fantasi som jag har.
   Längs vägen fanns det många olika sorters mossa och vackra svampar.

    
Vandrarhemmet som ligger intill campingen är en gammal stationsbyggnad som blivit mycket vackert renoverat.
Vi var inte ensamma i skogen. Denna groda skrämde mig, så den inte förrän den rörde på sig. Häftigt hur "osynliga" djur kan bli.

Utsikten från Kopparhatten var helt fantastisk - och lång! Hittade också ett ställe där man hade utsikt över den lilla sjön i Skäralid.


Ja, nu när hösten är här förändras ju trädgårdens utseende lite för varje dag. Färgerna antar mer mustiga nyanser efterhand som solens ljus mattas av. Något jag gillar ganska så mycket!
Något annat jag också gillat i sommar är de nya invånarna som vi haft i trädgården. Har inte tidigare försökt odla varken Klockranka eller Törnrosas kjortel men i våras gjordes ett första försök. Och det kommer jag definitivt att göra om! De blev snabbt en favorit med sitt kraftfulla växtsätt som snabbt täckte in sina klätterställningar.
Corbean har klättrat på ett ganska så högt armeringsnät - men det kunde varit högre. Tror att några av rankorna blev nästan 3 meter långa. Häftigt! 
Undrar om man kan ta frö själv från denna två, tro?!?
Någon som vet???

Nu ska jag ta en stund och hälsa på hos alla er andra.
Ha det gott!
Kram
Ann